När kroppen svarar – om irritation, migrering och andra reaktioner efter en piercing

Det är något alldeles särskilt med att ha tagit steget. Att ha valt att smycka sin kropp, att markera något eller bara känna sig lite mer som sig själv. För många är det en fin stund, en känsla av ny början. Men även när allt går rätt till, kan kroppen ibland reagera. Och det kan väcka oro.

En piercing är trots allt ett sår, och läkningen är en process. I det här inlägget vill jag skriva lite mer om det som kan dyka upp efteråt – när det inte bara är rosenskimrande. Irritation, svullnad, små blödningar, ibland migrering eller infektioner. Vad är vad, hur vet man om något är fel, och vad kan man göra åt det?

Vad är normalt under läkningen?

Många piercingar läker långsamt. Kroppen bygger upp ny vävnad inifrån och ut, och det kan kännas som att det står stilla ett tag. Men det betyder inte att något är fel.

Det är normalt att området är ömt, rodnat eller svullet under de första dagarna, ibland upp till några veckor. Det kan också blöda lite i början, eller vätska sig – ofta i form av en klar till gulaktig vätska som torkar och bildar små skorpor. Det är kroppens sätt att skydda och städa.

Att det kliar är också vanligt. Det kan betyda att läkningen har kommit igång. Men det kan också betyda att smycket är lite långt, eller att området får för mycket friktion.

Irritation eller infektion?

Många blir oroliga när det gör ont, blir rött eller svullet. Men det betyder inte att det är infekterat.

Irritation uppstår oftast av yttre påverkan: att man sover på piercingen, att smycket rör sig för mycket, att man pillar – eller till och med av täta munskydd eller hörlurar. Irriterad hud blir röd, kan bulta lite och ibland bilda en liten knöl. Det gör ofta ont – men det är inte farligt.

Infektion innebär att bakterier tagit sig in i vävnaden. Då blir området ofta varmt, pulserande, illrött, och kan läcka var (gulgrönt och illaluktande). Har du feber eller känner dig sjuk i kroppen, är det viktigt att ta det på allvar.

Om du är osäker – fråga hellre än att gå runt och undra. Jag hjälper dig gärna att avgöra vad det är, och vad du kan göra.

Migrering – när kroppen vill trycka ut smycket

Vissa piercingar kan börja vandra – smycket rör sig långsamt mot hudytan, och huden mellan kulorna blir tunnare. Det kallas migrering. Det är kroppens sätt att försöka stöta bort något den inte riktigt accepterar.

Det är vanligast i ytliga områden där det inte finns så mycket vävnad att fästa i, som exempelvis bridge, surface eller navel om smycket är för rakt, för långt eller utsätts för mycket rörelse.

Om du märker att smycket håller på att vandra – hör av dig så fort du kan. Ibland går det att bromsa processen genom att byta till ett mer passande smycke, men ibland behöver piercingen tas ut för att inte lämna ett ärr.

När det inte känns bra – vad du kan göra själv

Det finns mycket du kan göra för att hjälpa kroppen. Här är några exempel:

– Låt smycket sitta stilla. Vrid inte på det, rör det så lite som möjligt.

– Tvätta inte för ofta. Skonsam rengöring en gång om dagen räcker. För mycket vatten, tvål eller sprit torkar ut huden.

– Byt till kortare stav när svullnaden lagt sig. En för lång stav kan fastna, slå i och skapa onödig rörelse.

– Undvik tryck. Sov inte på piercingen, använd inte tajta kläder eller hörlurar som trycker.

– Lyssna på kroppen. Om något känns fel – fråga.

Ibland läker det inte trots all omsorg. Då kan det vara bättre att ta ut smycket, låta huden vila, och prova igen senare om du vill.

Att våga fråga – du är inte ensam

Alla kroppar är olika. Det som fungerar för en person, kanske inte fungerar för en annan. Det viktigaste är inte att allt blir perfekt – utan att du känner dig trygg under vägen.

Hos mig är du alltid välkommen att höra av dig. Oavsett om det är en liten knöl, ett skavsår eller en känsla som gnager. Det kostar inget att fråga. Och ibland kan det göra hela skillnaden.